publicerad: 2021  
1appellativ appellativet, plural appellativer el. appellativ, bestämd plural appellativerna el. appellativen
ap·pell·at·iv·et
substantiv
app`ellativ
● substantiv som betecknar en hel grupp av varelser eller före­mål med gemensamma egenskaper
SYN. artnamn 2 JFR egennamn, ämnesnamn
"häst", "hund" och "sten" är exempel på appellativer
belagt sedan 1742; av lat. appellati´vus 'som ut­gör en benämning'; till appellera
2appellativ appellativt appellativa
ap·pell·at·iv
adjektiv
app`ellativ
● som ut­gör appellativ
appellativa substantiv
belagt sedan 1807; se ur­sprung till 1appellativ!!