publicerad: 2021  
arg argt arga
adjektiv
[-j]
1 som känner vrede eller ilska och oftast ock­så visar det; om människor nästan all­tid till­fälligt
JFR förargad, ond 2, uppretad, 1vred
tvärarg
arg (på någon)
arg (för/över något/att+verb/sats)
arg (för något)
arg (för sats)
arg (för att+verb)
arg (över något)
arg (över sats)
arg (över att+verb)
bli riktigt jävla arg; inte vara arg på någon längre; hon blir ofta arg när man kritiserar henne
○ om djur (och någon gång äv. om person) äv. vane­mässigt
arga katter får rivet skinn; en arg ung man; en arg och stridbar kvinna
arg som ett bi mycket arghon var arg som ett bi efter den snöpliga förlusten
belagt sedan 1000-talet (runsten, Saleby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)); runform arkRi (dat.), fornsvenska argher 'feg; usel; ond; arg'; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
2 som av­visar kompromisser om person m.m. i viss funktion
JFR svår 1
arga fiender; hennes argaste konkurrent
belagt sedan 1528
3 i några ut­tryck illvillig
ana argan list se list
belagt sedan 1364 skuldebrev utfärdat av Niclis Birna i småländska Vedbo härad (Gadolin)