publicerad: 2021  
auskultera auskulterade auskulterat
verb
auskulte´ra
1 direkt studera yrkesutövning på platsen som ett led i den egna ut­bildningen; särsk. in­om ramen för lärarutbildning
auskultant
någon auskulterar (hos någon)
någon auskulterar (i/på/vid något)
någon auskulterar (i något)
någon auskulterar (på något)
någon auskulterar (vid något)
hon auskulterade på sin hand­ledares lektioner
○ i finlands­svenska vanligen delta i lärarutbildning för att få behörighet som (ämnes)lärare
belagt sedan 1660 (juridik); 1803 (allmänt); av lat. ausculta´re 'lyssna', besläktat med au´ris 'öra'; jfr ur­sprung till scout
2 under­söka genom att lyssna på ljud från kroppsliga organ vanligen med hjälp av stetoskop
någon auskulterar någon/något
någon auskulterar någon
någon auskulterar något
belagt sedan 1838
auskulteraauskulterande, auskultering, auskultation