publicerad: 2021  
avsvära sig avsvor avsvurit, presens avsvär
även åld.
avsvärja sig avsvor avsvurit, presens avsvärjer
verb
a`vsvära sig el. a`vsvärja sig
● något hög­tidligt el. ålderdomligt hög­tidligt bryta med lära, tro eller dylikt
JFR avsäga sig
någon avsvär sig något
hon av­svor sig den lutherska tron
○ äv. all­männare (hög­tidligt) förneka att man har an­svar för något
han av­svor sig allt an­svar för barnet
belagt sedan 1755
avsvära sigavsvärjande, avsvärjning, avsvärjelse