tryckår: 2009
1då
adverb
1vid den (förhållandevis avlägsna) tidpunkten
som ligger före el. efter talögonblicket och framgår av sammanhanget
tid.dåförtidendåvarande1955 var jag fem år gammal, och då föddes min brorvi kommer hem vid femtiden, och då ska jag bada○äv. med syftning på tidsperioddå, på 1800-taletdå och dåibland
utemöbler av trä kan behöva målas om då och då
då sådå är det så
Jag kan inte komma i morgon. – Då så, då ses vi på torsdag i stället!
nu och dåse1nu 1
sedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Upplandvanligen runform þa, fornsv. þa; besl. med 1den
2under dessa förhållanden
som framgår av sammanhanget; anv. för att markera slutsats, sammanfattning o.d.
NollJFRcohyponymalltsåcohyponymföljaktligencohyponym1så 3
då är vi alltså överensär vi då mogna för beslut?har hon kommit? ― bra, då kan vi börjasedan 1000-taletrunsten, t.ex. Blacksta, Södermanland3betonat; i vissa frågekonstruktioner
enligt vad man begär att få veta
i form av ett välbestämt svar
NollJFRcohyponym1nu 2
var då?hur då?när då?vem då?Har du hört att han har flyttat? ― Nej, vart då?○äv. obetonat med mycket försvagad betydelse, som ett slags utfyllnadsordngt vard.har du varit i Stockholm, då?vad nu då?än sen då!vad tar det åt dig nu, då!sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2då
subjunktion
1vid den tidpunkt vid vilken
visst förhållande gällde
NollSYN.synonym2när
för 50 år sedan, då hon var aktiv i studentföreningensedan 1000-taletrunsten, Valbo, Gästrikland (Sveriges runinskrifter)runform þo; se 1då
2av den orsaken att
formelltNollSYN.synonymeftersom 1
då lönen är otillräcklig, kan hon inte anta erbjudandetsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)

2då
