publicerad: 2021  
b b:et, plural b:n el. b, bestämd plural b:na
substantiv
[be´]
1 andra bok­staven i det svenska alfabetet
ofta som beteckning på den andra av två el. flera liknande före­teelser vanligen med versal
klass 7 B
sär­skilt som beteckning på något som ock­så är lägre, sämre eller dylikt
har man sagt a får man ock­så säga b se a
plan B se plan
belagt sedan 1678; av lat. b; jfr grek. be´ta (β); se ur­sprung till alfabet
2 tonen ett halvt ton­steg under h
SYN. hess
B-dur; b-moll
belagt sedan 1802