publicerad: 2021  
1bark barken
bark·en
substantiv
● avskiljbart yttre hölje kring stammar, grenar och rötter hos träd och buskar vanligen mjukare, lättare och mörkare än veden
barkbåt; granbark; tallbark
○ äv. om andra liknande ytter­höljen
hjärnbark; isbark
komma mellan barken och trädet störa ett gott förhållandet.ex. mellan makar: han ville inte komma mellan barken och trädet utan försökte vara vän med båda parter
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska barker; nord. ord besläktat med tyska Borke 'bark'; ev. urspr. 'ngt kantigt, vasst', besläktat med borst
Blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker. Johan Ludvig Runeberg, Bonden Pavo (Idyll och epigram 25, i Dikter, 1830)
2bark barken, plural barker el. barkar
bark·en
substantiv
● typ av fler­mastat segel­fartyg med rår på alla master ut­om den aktersta
belagt sedan 1512 (brev från Johan Månsson på Kalmar slott till Sten Sture (Styffe)); fornsvenska bark; av nederländska bark med samma betydelse; av franska barque, ita. barca 'båt'; till grek. ba´ris 'rodd­båt'; jfr ur­sprung till barkaroll, barkass