publicerad: 2021
be
bad bett, presens ber
även
bedja
bad bett, presens beder
verb
el. be`dja
1
framföra önskemål till någon
be om lov; be om råd; be om hjälp; be om ett glas vatten; be om pengar; be snällt; hon har bett om att få bli omplacerad; polisen ber nu allmänheten om hjälp för att kunna lösa fallet; kan jag be dig om en tjänst?; hon bad honom att han skulle vara tyst; jag ber att få återkomma
○
äv. något utvidgat
han bad om ursäkt för sitt uppträdande dagen innan
○
ofta artigt el. ironiskt med eg. innebörd av krav, order eller dylikt
får jag be om tystnad; lite gladare om jag får be; kan jag be dig skicka smöret?
○
äv. i ett uttryck för intensivt framförda önskemål
hon bönade och bad om hjälp
be om någons hand
se
hand
belagt sedan 900-talet (runsten, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter));
vanligen runform baþ (pret.), fornsvenska biþia, bedhia; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med fornnord. beiða 'fordra, tvinga'; jfr ursprung till
bida
2
någon gång i formenbedja
söka andlig kontakt med högre väsen ofta med något önskemål; ett viktigt moment i många religioner
JFR
bön 2
någon ber (till någon) (om något)
någon ber (något)
be en bön; be till Gud; be för de sjuka; hon satt kvar i kyrkbänken och bad; de samlades i moskén för att be; de bad till gudarna för lycka och välgång
inte vara mycket att be för
1inte finnas några alternativtill handlande eller dylikt:
klockan ringde halv sex, men det var inte mycket att be för, det var bara att kliva upp
2inte vara mycket att haden här gamla växten är inte mycket att be för – nu kastar vi den!
belagt sedan slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet (runsten, Bolum, Västergötland (Sveriges runinskrifter));
runform biþia
bebedjande
