publicerad: 2021  
behärska behärskade behärskat
verb
behärs´ka
● ha herra­välde över något konkret el. abstrakt om­råde, förlopp etc.
JFR dominera, återhålla
någon behärskar något
behärska situationen; han behärskade scenen totalt
○ sär­skilt med militära medel
gerillan behärskar de sydliga provinserna
○ äv. i fråga om herra­välde som bygger på kunskaper
han behärskar fem språk; hon behärskar sitt ämne väl
○ äv. bildligt
något behärskar något
slottet behärskar hela landskapet
○ ofta med av­seende på egna känslor
JFR behärska sig
hon hade svårt att behärska sina känslor
belagt sedan 1755; av tyska beherrschen med samma betydelse; till härska
behärskabehärskande, behärskning
behärska sig