publicerad: 2021  
bestick besticket, plural bestick, bestämd plural besticken
be·stick·et
substantiv
bestick´
1 vanligen plur. (upp­sättning) redskap att äta med dvs. kniv, gaffel och sked; äv. om redskap för upp­läggning etc.
bordsbestick; silverbestick
ta fram glas, porslin och bestick
belagt sedan 1947; av tyska Besteck med samma betydelse, eg. 'något, var­i något sticks in'
2 liten upp­sättning verk­tyg i sär­skilt fodral särsk. om rit­verktyg så­som passare etc.
ritbestick
belagt sedan 1804
3 förteckning över seglade kurser och tillrygga­lagda distanser som an­vänds för läges­bestämning vid navigering, vanligen i form av rekonstruktion på sjö­kortet
bestickräkning
belagt sedan 1693; av nederländska bestek med samma betydelse, till besteken 'begränsa; bestämma'