publicerad: 2021  
biträda biträdde biträtt, presens biträder
verb
bi`träda
1 lämna med­verkan åt någon, i veder­börandes verksamhet; särsk. i fråga om tjänstemanna­uppdrag el. intellektuellt arbete
SE biträde 1
någon biträder någon (i/vid något) (med något)
någon biträder någon (i något) (med något)
någon biträder någon (vid något) (med något)
sär­skilda experter ska bi­träda vid bedömningarna; under prästvigningen bi­träds biskopen av dom­prosten och fem andra präster
○ ibland försvagat hjälpa, bi­stå
hon har bi­trätt familjen ända sedan den kom till Sverige för två år sedan
belagt sedan 1720; av lågtyska bitreden, tyska beitreten med samma betydelse, eg. 'träda till; ställa sig på någons sida'
2 formellt an­sluta sig till fram­lagt förslag eller dylikt
någon biträder något
flera talare bi­trädde motionen
belagt sedan 1776
biträdabiträdande