publicerad: 2021  
bjälke bjälken bjälkar
bjälk·en
substantiv
bjäl`ke
grovt timmer med rektangulärt tvär­snitt vanligen med bärande funktion i byggnad
äv. om liknande an­ordning av andra material
bjälkhuvud; betongbjälke
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska biälke; nord. ord, nära besläktat med balk; jfr även bulk