SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 bjälke bjälken bjälkar bjälk·en substantiv bjäl`ke ● grovt timmer med rektangulärt tvärsnitt vanligen med bärande funktion i byggnad JFR balk 1, sparre 1, syll ○ äv. om liknande anordning av andra material bjälkhuvud; betongbjälke belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska biälke; nord. ord, nära besläktat med balk; jfr även bulk SO Alfabetisk lista bjussig adj. bjäbb subst. bjäbba verb bjäbbig adj. bjäfs subst. bjälke subst. bjälkhuvud (bjälke) bjälklag subst. bjälklag (lag) bjällerklang subst. bjällerklang (klang) Till alla ordböcker