publicerad: 2021
klang
klangen klanger
klang·en
substantiv
●
harmonisk blandning av samtidigt ljudande toner
JFR
1ton 1
en klang (av något)
en spröd klang; kyrkklockans klang; dörrklockans klang; instrumentens klanger; den dova klangen av hammare mot städ
○
äv. om ren, oblandad ton
○
äv. bildligt, spec. om stilvärde eller dylikt hos ord
namnet "Paradisön" har en romantisk klang; ordet "byråkrat" har en negativ klang; ordet "privat" har dålig klang i vänsterkretsar
○
spec. äv.
(färg)nyans
färgklang
○
spec. äv. (förstärkande) i uttryck för glädje
det var klang och jubel på Arlanda när OS-hjältarna kom hem
○
äv. som ljudhärmande beskrivning el. utrop
klingeliklang
klang i glasen!
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie);
fornsvenska klang; av lågtyska klank, tyska Klang med samma betydelse; till
2klinga
