publicerad: 2021  
bleck blecket, plural bleck, bestämd plural blecken
bleck·et
substantiv
● tunn stålplåt som är över­dragen med tenn särsk. för konserv­burkar och dylikt
bleckburk
○ äv. om stycke av tunn plåt
fönsterbleck
○ ibland äv. var­dagligt upp­sättning bleckblåsinstrument
blecket över­röstade stråkarna
belagt sedan 1517 (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm); fornsvenska bläck; av lågtyska bleck, eg. 'det glänsande'; samma ord som fornsvenska blik 'glans'; jfr ur­sprung till blicka