publicerad: 2021  
bluffa bluffade bluffat
verb
bluff`a
försöka vilse­leda (någon) genom att fram­ställa något som mer för­del­aktigt än det är
SE bluff JFR bedra 1
bluffare
någon bluffar (någon) (om/med något/sats)
någon bluffar (någon) (med något)
någon bluffar (någon) (med sats)
någon bluffar (någon) (om något)
någon bluffar (någon) (om sats)
han bluffade om sin ut­bildning; bilförsäljaren bluffade honom; hon har bluffat sig fram under hela sin karriär
sär­skilt i kort­spel
jag synar – jag tror att du bluffar
äv. all­männare försöka vilse­leda genom fel­aktiga sak­uppgifter
regeringspartiet bluffade om arbets­lösheten
belagt sedan 1899; av engelska bluff med samma betydelse; jfr ur­sprung till förbluffa
bluffabluffande, bluff