publicerad: 2021
blygas
blygdes blygts, presens blygs äv. blyges
verb
bly`gas 
●
något högtidligt
känna skam eller otillräcklighet på grund av något man är el. har gjort
hon blygdes och kinderna hettade; han blygs inte över sitt fattiga ursprung
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska blygh(i)as
blygasblygsel
Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
Bibeln (1917 års övers.) 1. Mos. 2:25 (om Adam och Eva före syndafallet)
