publicerad: 2021  
bock bocken bockar
bock·en
substantiv
[båk´]
1 hanne av get
bockskägg
getter och killingar och en gammal bock
○ äv. om hanne av rå­djur och mindre antilop sär­skilt i sammansättn.
JFR 1tjur
råbock
○ ibland bildligt ned­sättande (äldre) man med (allt­för) starkt erotiskt intresse
horbock; kåtbock
deras chef är en riktig bock och nu har han blivit an­mäld
sätta bocken till trädgårds­mästare ge någon ett upp­drag som veder­börande passar mycket illa föratt mannen som stulit från före­taget fick jobbet som säkerhets­chef – det var väl än­då att sätta bocken till trädgårds­mästare
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska bukker, bokker; gemensamt germanskt ord med släktingar i andra indoeur. språk
2 bärande ställning som består av en stock eller ett bräde som vilar på (fyra) ben
JFR sågbock
träbock; vedbock
en gung­bräda på en bock; provisoriska bord av lösa skivor på bockar
belagt sedan 1542
3 ett gymnastik­redskap att hoppa grensle över bestående av en läderklädd kropp med ställbara ben
JFR häst
hoppa bock
○ äv. om grensle­hopp över till­fälligt hinder
de hoppade bock över skol­bänkarna
belagt sedan 1871
4 ett v-liknande tecken som ut­visar ett fel i skriftlig upp­gift, prov etc.
en röd bock i kanten
belagt sedan 1868; av tyska Bock med samma betydelse; urspr. trol. ett skämtsamt ut­tryck; samma ord som bock 1