publicerad: 2021  
borgen ingen böjning, utrum
borg·en
substantiv
[bår´jen]
1 ekonomi, juridik åtagande att över­ta betalnings­skyldighet för en annan person, om denna person inte kan betala själv
JFR garanti, säkerhet 4
borgenssumma
(i) borgen
borgen (för någon/något)
borgen (för någon)
borgen (för något)
lån mot borgen; hon gick i borgen för sin svåger för ett banklån på 50 000 kronor
○ äv. om personen som gör åtagandet
han står som borgen för sonen
○ äv. bildligt i ut­tryck för försäkran och dylikt
hennes på­litlighet kan jag gå i borgen för
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska borghan, borgen; till borga 1
2 penningbelopp som ställs som säkerhet för att någon ska in­finna sig vid kommande rätte­gång; i fråga om ut­ländska juridiska förhållanden
den miss­tänkte för­sattes på fri fot mot 10 000 dollars borgen
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen