publicerad: 2021
braka
brakade brakat
verb
●
ibland med partikelntill
ge ifrån sig ett kraftigt ljud som liknar ljudet av nedfallande träd
braka in (i något)
braka (ihop/ner/samman)
braka (ihop)
braka (ner)
braka (samman)
braka (till/loss)
braka (loss)
braka (till)
brakande applåder; plötsligt brakade det till och en stor älg visade sig
○
äv. i fråga om rörelse, följd av kollision som åstadkommer sådant ljud
med partikel som anger riktning, t.ex.ihop, in, ner, samman
JFR
krascha
flygplanet brakade in i ledningen; de båda rivalerna brakade ihop; stolen brakade samman under hans tyngd
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för häftig inledning el. avslutning
med partikel, särskiltihop, loss, samman
julmarknaderna brakar loss i november; regimen kan braka samman vilken dag som helst
belagt sedan 1529;
nord. ord, besläktat med tyska brechen 'bryta'; urspr. ljudhärmande; jfr ursprung till
1bräcka!!
brakabrakande, brak