SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 brikett briketten briketter brik·ett·en substantiv [-ket´] ● sammanpressat stycke av pulvriserat ämne t.ex. kol el. torv; för eldning el. glöd under lång tid JFR pellet stenkolsbrikett; torvbrikett de halvt uppbrända briketterna pyrde belagt sedan 1868; av franska briquette med samma betydelse, diminutiv av brique 'tegelsten'; av samma urspr. som bricka SO Alfabetisk lista brigantin subst. brigg subst. briggriggad (brigg) briggsegel subst. briggtacklad (brigg) brikett subst. brikettera verb brikettpress subst. brikollstöt subst. briljans subst. 1briljant subst. Till alla ordböcker
