publicerad: 2021  
brunn brunnen brunnar
brunn·en
substantiv
1 konst­gjort, för­hållandevis djupt hål i marken för upp­samling av grund­vatten ofta med förstärkt kant, ev. med lock, ledningar, pump el. andra an­ordningar; åstad­kommet genom grävning, sprängning el. borrning
brunnsborrning; rörbrunn; sänkbrunn
en djup brunn; gräva en brunn; brunnen hade sinat
○ äv. om liknande hål el. fördjupning för upp­samling av annan, ofta oönskad, vätska
avloppsbrunn; dagvattenbrunn; gödselbrunn; oljebrunn
○ äv. om ut­smyckning runt liknande an­läggning, nu­mera ofta som prydnad med statyer, vattenspel och dylikt
JFR fontän
springbrunn
○ äv. bildligt, spec. med ton­vikt på djupet; positivt el. negativt något hög­tidligt
hon sjönk allt djupare i lastens brunn; hennes ögon var som brunnar
○ spec. äv. med ton­vikt på ständig till­försel eller dylikt
JFR källa 1
visdomsbrunn
som de flesta essäister öste hon ur andras brunnar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska brunder; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'sjudande'; besläktat med brinna
2 an­läggning för ut­nyttjande av naturligt före­kommande mineralhaltigt eller radio­aktivt vatten som an­ses hälsobringande
JFR kurort
hälsobrunn
resa till en brunn
dricka brunn delvis historisktgenom­gå kur vid hälso­brunnde åkte till Medevi för att dricka brunn
belagt sedan 1648
3 schakt i byggnad för visst ända­mål t.ex. för ledning av kablar och in­släpp av ljus
kabelbrunn; ljusbrunn
○ äv. om liknande naturlig före­teelse
glaciärbrunn
belagt sedan 1889
4 fördjupning på akter­delen av däcket på segel­båt som tjänar som (skyddad) sitt­plats ur­sprungligen en­bart för rors­man, nu­mera vanligen för flera personer
sittbrunn
○ äv. om nedsänkt del av annan yta
två terminal­bord med brunn
belagt sedan 1905
Ett är nöd­vändigt: att färdas mot brunnar.
Djupt i skogen av tätnande år
längta våra förtorkade munnar
efter dälden, där vattnet går. Johannes Edfelt, Ett är nöd­vändigt (i Bråd­djupt eko, 1947)