SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 dekadens dekadensen eller dekadans dekadansen de·kad·ens·en, de·kad·ans·en substantiv [-en´s] el. [-aŋ´s] ● tillstånd av förfall särsk. andligt och moraliskt dekadensen i senromersk tid belagt sedan 1664; av franska décadence med samma betydelse; av lat. decaden´tia, till cad´ere 'falla' SO Alfabetisk lista deka- förled deka ned sig verb deka ner sig verb dekad subst. dekadans subst. dekadens subst. dekadent adj. dekal subst. dekaliter (deka-) dekalkomani subst. dekalogen subst. Till alla ordböcker