publicerad: 2021  
divertimento divertimentot divertimenton
di·verti·mento·na
substantiv
divertimen´to
● lättare instrumental­verk med in­lagda dans­satser särsk. vanligt på 1700-talet
divertimentot upp­togs och förädlades av wien­klassikerna, sär­skilt av Mozart
○ äv. om mellan­spel i fuga
belagt sedan 1842; av ita. divertimento med samma betydelse, till divertire 'roa; förströ'; jfr ur­sprung till divertissemang