publicerad: 2021  
dominans dominansen
dom·in·ans·en
substantiv
[-an´s] el. [-aŋ´s]
● (det att ha) över­lägset största in­flytande eller före­komst in­om visst om­råde eller dylikt; ofta så att allt annat mer el. mindre under­trycks el. döljs
JFR herravälde, övertag 1, övervikt
dominans (över någon/något)
dominans (över någon)
dominans (över något)
landslags­truppen hade en kraftig västsvensk dominans
○ spec. politik och militär­väsen
Eng­lands forna dominans på haven
○ spec. äv. psykologi
hennes dominans över sonen
○ äv. beträffande arvs­anlag en ned­ärvd egenskaps förmåga att ensam bli synlig i första generationen
belagt sedan 1912; av franska eller engelska dominance med samma betydelse, till dominant, se ur­sprung till 1dominant!!