publicerad: 2021  
1dominant neutrum dominant, bestämd form och plural dominanta
dom·in·ant
adjektiv
dominan´t
● som har absolut störst in­flytande eller störst före­komst in­om visst om­råde eller dylikt; så att allt annat mer el. mindre under­trycks el. döljs
en dominant silhuett i stads­bilden
○ spec. om person som hävdar sig på andras bekostnad
en dominant svär­mor
○ spec. äv. i fråga om ärftlighet som i högre grad bestämmer en individs egenskaper än konkurrerande arvs­anlag
MOTSATS recessiv
an­lag för brun­ögdhet är dominant
belagt sedan 1912; av franska dominant med samma betydelse, eg. presens particip av dominer, se ur­sprung till dominera
2dominant dominanten dominanter
dom·in·ant·en
substantiv
dominan´t
1 dominerande person
dominanten på mitt­fältet, NN
belagt sedan 1890; till dominera
2 femte tonen i skalan den viktigaste mot­parten till grund­tonen
JFR subdominant, tonika
dominantackord
g är dominant till c
○ ibland äv. om mot­svarande tre­klang, t.ex. c-e-g
belagt sedan 1739; av franska (note) dominante med samma betydelse; till dominera