publicerad: 2021  
1driva drev drivit driven drivna, presens driver
verb
dri`va
1 få att röra sig kontinuerligt och tämligen långsamt fram­åt i riktning från (indirekt) kraft­källa eller dylikt
JFR fösa, jaga 2
drivning
någon/något driver någon/något (någonstans)
någon driver någon (någonstans)
någon driver något (någonstans)
något driver någon (någonstans)
något driver något (någonstans)
driva boskapen i vall; de blev drivna från hus och hem
○ äv. vanligen med partikel, sär­skiltin, ner pressa eller slå (in) t.ex. med hammare
någon/något driver (in/ner) någon/något (någonstans)
någon driver (in) någon (någonstans)
någon driver (in) något (någonstans)
någon driver (ner) någon (någonstans)
någon driver (ner) något (någonstans)
något driver (in) någon (någonstans)
något driver (in) något (någonstans)
något driver (ner) någon (någonstans)
något driver (ner) något (någonstans)
driva ner en påle i marken
○ äv. bildligt, sär­skilt få att ut­vecklas i viss riktning
någon/något driver någon (att+verb)
någon driver någon (att+verb)
något driver någon (att+verb)
någon driver någon sätt
driva någon till förtvivlan; det är äre­lystnaden som driver honom; han driver sina gossar hårt; intresset för mat driver honom att ut­veckla restaurang­verksamheten
○ spec. få (växt) att ut­vecklas snabbare än normalt i växt­hus eller dylikt
driva hyacinter
driva något till sin spets se spets
drivande hund se hund
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska driva; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till 1drev!!, drift
2 ut­göra direkt kraft­källa för mekanisk an­läggning eller dylikt
något driver något (med något)
kvarnen drivs med vatten­kraft
○ äv. bildligt upprätthålla verksamhet och dylikt
någon driver något
driva handel; driva väl­görenhet; han driver en liten affärs­rörelse i centrum
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag
3 okontrollerat föras (om­kring) särsk. av vind el. strömmar
något driver (någonstans)
far­tyget drev mot kusten; båten låg och drev för vinden
○ äv. bildligt röra sig plan­löst ofta med ton­vikt på sysslo­löshet
någon driver (någonstans)
driva om­kring på stan; hon går bara och driver
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
4 en­träget fram­föra på­stående eller dylikt
någon driver något
han drev tesen att revolutionen var oundviklig
○ äv. ut­vidgat en­vist genom­föra
hon drev skämtet för långt
belagt sedan ca 1540
5 bearbeta och forma relief­mönster (på metall­föremål) med hjälp av hammare
JFR ciselera
drivning
någon driver något
en driven silverbägare
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska
6 skämta (med någon) i förlöjligande syfte
SE 1drift 3 JFR gyckla, reta 1, skoja
någon driver med någon/något/sats
någon driver med någon
någon driver med något
någon driver med sats
han driver hejd­löst med makt­havarna i revyn
driva gäck med någon/något se gäck
belagt sedan 1850
drivadrivande
driva av, driva igenom, driva in, driva på, driva upp, driva ut
2driva drivan drivor
driv·an
substantiv
dri`va
● samman­förd an­hopning särsk. av snö el. annat som kan föras av vinden
JFR 2hög 1
snödriva
pulsa i drivorna
○ äv. bildligt
en driva av smuts­kläder
belagt sedan 1773; 1520-talet i sammansättn. snödriva; till 1driva!!