publicerad: 2021  
dröja dröjde dröjt, presens dröjer
verb
dröj`a
1 ta viss (lång) tid innan något in­träffar
någon dröjer (tid)
läraren stämde upp en sång men det dröjde innan alla sjöng med; det dröjde inte länge innan hon fick svar
belagt sedan 1502–03 (Skrå-Ordningar); fornsvenska dröghia; nord. ord, trol. urspr. 'göra lång­varig', till dryg
2 stanna kvar längre än normalt; om person
någon dröjer (någonstans) (tid) någon dröjer (med något) någon dröjer (sig) kvar (någonstans)
många dröjer en stund fram­för tavlan; Taxi, var god dröj!
○ äv. ibland refl. och med partikelnkvar vänta
hon dröjer (sig) gärna kvar i det förgångna
○ äv. vara långsam, låta vänta på sig
JFR avvakta
regeringen dröjde med svaret; svaret dröjde
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
dröjadröjande