publicerad: 2021
duga
dög dugt, presens duger
verb
●
vara tillräckligt bra
någon duger (att+verb)
någon duger (till något/att+verb) (för/åt någon)
någon duger (till något) (för någon)
någon duger (till något) (åt någon)
någon duger (till att+verb) (för någon)
någon duger (till att+verb) (åt någon)
någon duger (som någon/något)
någon duger (som någon)
någon duger (som något)
han duger inte till någonting; duger inte maten åt dig?; det duger inte att sova bort hela förmiddagen
försöka duger
se
försöka
något som heter duga
se
heta
dugadugande