publicerad: 2021  
dundra dundrade dundrat
verb
dun`dra
● åstad­komma dunder om ljud­källa
någon dundrar (mot/om någon/något/sats)
någon dundrar (mot någon)
någon dundrar (mot något)
någon dundrar (mot sats)
någon dundrar (om någon)
någon dundrar (om något)
någon dundrar (om sats)
något dundrar (mot något)
kanonerna dundrade i fjärran
○ äv. bildligt hålla kraftig straffpredikan
prästen dundrade mot avkristningen
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska dun(d)ra
dundradundrande, dunder