publicerad: 2021  
dunka dunkade dunkat
verb
dunk`a
1 ge ifrån sig ett dovt, regel­bundet upp­repat ljud
JFR bulta 1, 2slå 3
något dunkar
hjärtat dunkade; dunkande järnvägsvagnar
○ äv. med ton­vikt på smärt­förnimmelse
huvudet dunkade och brände
belagt sedan 1681; bildn. till dåna 1 eller ljud­härmande
2 slå så att ett dovt ljud upp­kommer vanligen upp­repade gånger
SE 1dunk 2
någon dunkar (på något)
någon dunkar någon/något (någonstans)
någon dunkar någon (någonstans)
någon dunkar något (någonstans)
dunka på trumman
○ spec. som ett slags tecken på vänlighet (äv. bildligt)
vännerna dunkade honom i ryggen
○ spec. äv. ofta med partikel, sär­skiltin, ner slå (basket­boll) ner i korgen
någon dunkar in/ner något
någon dunkar in något
någon dunkar ner något
○ äv. bildligt i ut­tryck för mekanisk in­lärning eller dylikt med partikelnin
någon dunkar in något
dunka in latinska namn på sjukdomar
belagt sedan 1790
dunkadunkande, dunkning, 2dunk