publicerad: 2021  
1dunkel dunkelt dunkla
dunkl·are
adjektiv
dunk´el
1 som har liten grad av ljus
de dunkla källarvalven
äv. bildligt svår att upp­fatta, oklar
dunkla inne­börder och budskap; han minns kvällen dunkelt (adverbial)
belagt sedan 1548; av lågtyska dunkel med samma betydelse; av okänt urspr.
2 som tyder på att något inte är som det bör vara
dunkla motiv; han hade dunkla förbindelser med maffian; en äventyrerska med dunkelt förflutet
ibland med bi­betydelse av otäckhet
dunkla djuriska drifter
belagt sedan 1779
Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Esaias Tegnér, Epilog vid Magister­promotionen i Lund 1820
2dunkel dunklet
dunkl·et
substantiv
dunk´el
halvmörker
i skogens dunkel
äv. bildligt i ut­tryck för intellektuell oklarhet
skingra dunklet kring affären; NN bör träda fram ur dunklet och förklara sig
vara höljt i dunkel vara helt okäntfrågan är höljd i dunkel
belagt sedan 1806; se ur­sprung till 1dunkel!!