publicerad: 2021  
1då
adverb
1 vid den (för­hållandevis av­lägsna) tid­punkten som ligger före el. efter tal­ögon­blicket och fram­går av samman­hanget
dåförtiden; dåvarande
1955 var jag fem år gammal, och då föddes min bror; vi kommer hem vid fem­tiden, och då ska jag bada
○ äv. med syftning på tids­period
då, på 1800-talet
då och då iblandute­möbler av trä kan behöva målas om då och då
då så då är det såJag kan inte komma i morgon. – Då så, då ses vi på tors­dag i stället!
nu och då se nu
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Uppland); vanligen runform þa, fornsvenska þa; besläktat med 1den!!
2 under dessa förhållanden som fram­går av samman­hanget; anv. för att markera slut­sats, samman­fattning och dylikt
JFR alltså, följaktligen, 1så 3
då är vi allt­så över­ens; är vi då mogna för beslut?; har hon kommit? – bra, då kan vi börja
belagt sedan 1000-talet runsten, t.ex. Blacksta, Södermanland
3 betonat; i vissa fråge­konstruktioner enligt vad man begär att få veta i form av ett väl­bestämt svar
JFR 1nu 2
var då?; hur då?; när då?; vem då?; Har du hört att han har flyttat? – Nej, vart då?
○ äv. obetonat med mycket försvagad betydelse, som ett slags utfyllnads­ord något var­dagligt
har du varit i Stock­holm, då?; vad nu då?; än sen då!; vad tar det åt dig nu, då!
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2då
subjunktion
1 vid den tid­punkt vid vilken visst förhållande gällde
SYN. 2när
för 50 år sedan, då hon var aktiv i studentföreningen
belagt sedan 1000-talet (runsten, Valbo, Gästrikland (Sveriges runinskrifter)); runform þo; se ur­sprung till 1då!!
2 formellt av den orsaken att
SYN. eftersom 1
då lönen är otillräcklig, kan hon inte an­ta erbjudandet
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)