publicerad: 2021  
dåna dånade dånat
verb
`na
1 mullra eller dundra starkt och dovt
något dånar (förbi)
åskan dånade; dånande bränningar
ibland med sam­tidig inne­börd av rörelse med partikel, t.ex.förbi
tåget dånade förbi
belagt sedan 1430–40 (Ett Forn-Svenskt Legendarium); fornsvenska dynia; till 1dån
2 något ålderdomligt svimma på grund av stark sinnes­rörelse; särsk. om kvinna
dåning
någon dånar (av något)
äv. försvagat
dåna av förtjusning; nästan dåna av förvåning; hålla på att dåna av skräck
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska dana; bildn. till samma ord­stam som
dånadånande