publicerad: 2021
ekorre
ekorren ekorrar
ek|orr·en
substantiv
●
en livlig, trädklättrande och hamstrande gnagare med örontofsar, yvig svans och (förr åtråvärd) päls som kan växla i färg mellan grå och rödbrun
ekorrskinn
ekorren kilade kvickt ut på en gren och hoppade över till nästa träd; frön och nötter men även fågelägg tillhör ekorrens favoritföda
○
ofta bildligt, särskilt med tanke på livligheten, samlandet el. smidigheten
farmor var pigg som en ekorre på 80-årsdagen; pojken var en riktig ekorre som samlade på allt; vig som en ekorre klättrade hon upp på taket
○
äv. om liknande gnagare el. djur
vanligen i sammansättn.
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska ikorne, ekorne; gemensamt germanskt ord; till
ek och horn i en ev. bet. av 'vessla; mård' (jfr tyska Eichhorn 'ekorre')
Ekorrn satt i granen,
skulle skala kottar.
Inledning på barnvisa med text och musik av Alice Tegnér (i Sjung med oss, mamma!, 1892)
skulle skala kottar.
Inledning på barnvisa med text och musik av Alice Tegnér (i Sjung med oss, mamma!, 1892)