publicerad: 2021
1elegant
neutrum elegant, bestämd form och plural eleganta
e·leg·ant
adjektiv
[-an´t] 
●
som har ett fint och smakfullt utseende
ett elegant brevpapper med monogram; hon var mycket elegant i sin nya dräkt; en elegant klädd herre (adverbial)
○
äv. om handling eller dylikt som utförs med finess (el. om person, med tanke på detta)
eleganta rörelser; en elegant klackspark; en kvick och elegant debattör
belagt sedan 1766;
av franska élégant med samma betydelse; av lat. e´legans 'smakfull; förfinad', till elig´ere 'välja ut'; jfr ursprung till
elit
2elegant
eleganten eleganter
e·leg·ant·en
substantiv
[-an´t]
●
person som utför (viss) handling med elegans
lagets spjutspets, eleganten på plan
○
äv. om person med elegant utseende
något ålderdomligt
belagt sedan 1782;
se ursprung till
1elegant!!
