publicerad: 2021  
1ena enade enat
verb
e`na
● åstad­komma enighet i grupp
JFR förena 1
någon enar något/några (om något/att+verb/sats)
någon enar något (om något)
någon enar något (om sats)
någon enar något (om att+verb)
någon enar några (om något)
någon enar några (om sats)
någon enar några (om att+verb)
hon lyckades ena det splittrade partiet
○ äv. mer konkret forma till en (politisk) enhet
drömmen om ett enat Europa
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska ena; till 1en!!; jfr ur­sprung till förena
enaenande
ena sig
2ena maskulinum ene
pronomen
e`na el. e´na
● en viss bestämd av två el. ibland av flera
JFR 1en 2
av hans söner är den ene läkare, den andre ingenjör; (den) ena foten var svullen
○ äv. all­männare om vilken som helst av två god­tyckligt valda
i ena eller andra av­seendet; den ena dagen efter den andra
○ ibland äv. om den ende el. det enda ålderdomligt; mindre brukligt
ur det ena, till­varons urgrund, strömmar världsförnuftet
det ena ger det andra en sak leder till en annan (och sedan vidare)i en sorts kedje­reaktion
det ena med det andra flera olika om­ständighetersom t.ex. kan ut­göra problem: han blev försenad efter­som cykeln var trasig, bussen var sen och det ena med det andra
från det ena till det andra fras som an­vänds när man vill byta samtals­ämne: från det ena till det andra, hur var teaterbesöket i förra veckan?
å ena sidan se sida
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); urspr. böjnings­form av 1en!!
3ena plural
pronomen
[en´a] äv. [e´na]
● i vissa ut­tryck några
ni är ena stackare; vad är ni för ena?
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); plur. bildn. av 1en!!