publicerad: 2021  
enkelrikta enkelriktade enkelriktat
verb
enk`elrikta
● ofta perfekt particip tillåta fordons­trafik i bara den ena riktningen på gata, väg eller dylikt
någon enkelriktar något
en enkelriktad gata; den smala gränden borde enkel­riktas
○ äv. med konstruktions­växling
enkel­rikta genomfartstrafiken
○ i perfekt particip äv. bildligt ytlig, en­sidig
någon är enkelriktad något är enkelriktat
man kan bara prata om fot­boll med honom, så konversationen blev rätt enkelriktad
belagt sedan 1950
enkelriktaenkelriktande, enkelriktning