publicerad: 2021  
ensamrätt ensam­rätten ensam­rätter
en·sam|­rätt·en
substantiv
[en`-] äv. [e`n-]
1 det att ensam ha viss rättighet ofta att ut­nyttja något; ofta i ekonomiska samman­hang
(med) ensamrätt (för någon)
ensamrätt (till någon/något/att+verb)
ensamrätt (till någon)
ensamrätt (till något)
ensamrätt (till att+verb)
ensamrätt (att+verb)
tidningen hade fått historien med ensam­rätt
belagt sedan 1896
2 viss typ av tillagad mat som ensam kan ut­göra (huvudbeståndsdel i) en mål­tid
bakad potatis passar både som ensam­rätt och som till­behör; en smak­rik vegetarisk paj som kan serveras som ensam­rätt med en grön­sallad till
belagt sedan 1994