SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 epikuré epikurén epikuréer epikuré·er substantiv ● person som lever för att uppleva förfinade njutningar ○ ursprungligen anhängare av epikurismen stoiker och epikuréer belagt sedan 1526; till namnet på den grek. filosofen Epiku´ros (341-270 f.Kr.) SO Alfabetisk lista epigram (-gram) epigrammatisk adj. epik subst. epiker subst. epikris subst. epikuré subst. epikureisk adj. epikurism subst. epilator subst. epilepsi subst. epilepsianfall (epilepsi) Till alla ordböcker