publicerad: 2021  
ersättare ersättaren, plural ersättare, bestämd plural ersättarna
er·sätt·ar·en
substantiv
[e`r-] el. [ä`r-]
● person som er­sätter en annan person till­fälligt el. permanent
SE ersätta 3 JFR avbytare, reserv, vikarie
en tänkbar ersättare; en full­god ersättare; hitta en ersättare; ut­se en ersättare
ersättare (för/till någon/något)
ersättare (för någon)
ersättare (för något)
ersättare (till någon)
ersättare (till något)
om en riksdags­ledamot beviljas ledighet i minst en månad får han eller hon en ersättare
○ äv. om före­mål som (permanent) er­sätter äldre före­mål
en ersättare för den gamla bil­modellen
belagt sedan 1886