publicerad: 2021  
1ess esset, plural ess, bestämd plural essen
eller
äss ässet, plural äss, bestämd plural ässen
ess·et, äss·et
substantiv
[ess]
● spel­kort med högsta värde trots att det formellt har valören "ett"
ruteress
hjärter ess; han satt med tre ess på hand
○ äv. bildligt om någon/något som an­ses vara (bland de) mest fram­stående i sitt slag
flygaress
i finalen saknade laget sitt verkliga ess, NN
ha ett ess i rock­ärmen ha en över­raskning i beredskaplaget har ett ess i rock­ärmen in­för slut­spelet
belagt sedan 1722; jfr fornsvenska as 'etta på tärning'; ur lat. a´s '(mynt)enhet'; jfr tyska As, engelska ace 'ess'
2ess esset, plural ess, bestämd plural essen
ess·et
substantiv
● tonen ett halvt ton­steg under e
ess-moll; esskornett
belagt sedan 1782; av tyska Es; till e, namn på tonen, och s, trol. förk. av lat. semiton´ium 'halv­ton'