publicerad: 2021  
evig evigt eviga
ev·ig
adjektiv
e`vig
som kommer att existera eller gälla för all fram­tid el. näst in­till
en evig sanning; klimatet var arktiskt med evig tjäle; fördraget skulle gälla för evig tid
spec. i kristen tro
evigt liv i himmelen
äv. försvagat med ton­vikt på tröttsam upp­repning eller dylikt
detta eviga regnande!; det var ett evigt tjat!
äv. all­mänt förstärkande
det är en evig lögn!; det var en evig tur att du kom just nu!
någon gång substantiverat
"Jag är din för evigt", viskade hon
den eviga staden se stad
den eviga vilan se vila
belagt sedan 1409 (fullmakt till gårdsinlösen utfärdad av Anders Jönsson för kaniken i Linköping (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska evogher; av lågtyska ewich med samma betydelse; besläktat med lat. æ´vum, grek. aio´n 'tids­ålder'; jfr ur­sprung till eon
Det rätta är evigt: ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja. Esaias Tegnér, Det eviga (ca 1810)