SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
etrus´ker substantiv ~n, plur. ~ el. etrus´ketrus´k ~en ~er etrusk·ern, etrusk·en(manlig) med­lem av ett forntidsfolk i norra Italien land.yrk.i plur. ofta om med­lemmar av detta folk o­avsett könsedan 1674av lat. Etru´sci, plur., ’etrusker’, till etru´scus, se etruskisk