publicerad: 2021  
1expedit expediten expediter
ex·ped·it·en
substantiv
expedi´t
● person som (yrkes­mässigt) expedierar i butik
JFR försäljare
en vänligt leende expedit
belagt sedan 1895; till 2expedit!!
2expedit neutrum expedit, bestämd form och plural expedita
ex·ped·it
adjektiv
expedi´t
● mindre brukligt rask och effektiv
expedita jurister kan säkert hitta ett sätt att kring­gå bestämmelserna
belagt sedan 1639; av lat. expedi´tus 'fri, obehindrad; rask', eg. perfekt particip till expedi´re, se ur­sprung till expediera