publicerad: 2021  
fenomen fenomenet, plural fenomen, bestämd plural fenomenen
feno·men·et
substantiv
fenome´n
1 iakttagbar före­teelse om naturföreteelse (som inte är fram­kallad av människan), samhälls­företeelse etc.
JFR företeelse
ljusfenomen; naturfenomen; tidsfenomen
fenomen i sam­band med sol­förmörkelsen; mobbning är inget nytt fenomen; ungdoms­revolten på 1960-talet var ett internationellt fenomen
○ ofta om svår­förklarlig el. mystisk före­teelse
över­naturliga fenomen; parapsykologiska fenomen
belagt sedan 1734; av grek. phainom´enon 'som visar sig', till phai´nein, se ur­sprung till fenol
2 person med ena­stående färdigheter in­om ett visst om­råde
löparfenomen; spänstfenomen
ett fenomen (i/på något)
ett fenomen (i något)
ett fenomen (på något)
redan som barn var Mozart ett fenomen vid pianot
belagt sedan 1799
3 filosofi något som omedelbart kan upp­fattas av sinnena
○ spec. filosofi de före­teelser om vilka kunskap kan finnas enligt bl.a. Immanuel Kant
fenomenvärlden
belagt sedan 1797