publicerad: 2021  
finnas fanns funnits, presens finns äv. finnes
verb
finn`as
● före­komma (någon­stans) i sinne­världen och vara till­gänglig
JFR existera, förekomma 1
någon/något finns (någonstans)
någon finns (någonstans)
något finns (någonstans)
det finns inga spöken; finns det pengar till renoveringen?; programmet finns till­gängligt på nätet; det finns planer på en fort­sättning; han finns på jobbet hela dagen
○ spec. leva
hans mor­far finns inte längre
○ äv. med an­givande av (konkret el. abstrakt) position förekomma på viss plats
tavlan finns en trappa ned; det finns många jobb in­om vården
○ äv. om abstrakta före­teelser
det finns inget skäl att miss­trösta
inte finnas på kartan se karta
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska finnas; till finna
finnas med, finnas till