SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 fint finten finter fint·en substantiv ● antydd, låtsad manöver som är avsedd att lura motståndare i spel och tävlingar el. i debatter och dylikt han gick på en enkel fint belagt sedan 1667; via tyska av ita. finta med samma betydelse; till lat. fing´ere 'forma; uppdikta' SO Alfabetisk lista finsnickeri (snickeri) finsprit subst. finstilt adj. finstilt (fin) finstämd adj. fint subst. finta verb fintlig adj. fintvätt subst. fintvätt (tvätt) finurlig adj. Till alla ordböcker