publicerad: 2021  
1flaga flagan flagor
flag·an
substantiv
fla`ga
● litet tunt stycke av lossnat material särsk. av täckande material, t.ex. färg
rostflaga; sotflaga
belagt sedan 1706; sv. dial. flaga 'flat yta; flaga'; trol. urspr. 'ngt avfläkt', till flå
2flaga flagade flagat
verb
fla`ga
1 vanligen med partikel, sär­skiltav, bort lossna i flagor
JFR flagna
flaga (av/bort)
flaga (av)
flaga (bort)
flagande färg på verandorna; förgyllningen hade flagat (av)
belagt sedan 1889; se ur­sprung till 1flaga
2 riva eller lossa flagor av något
flaga något (med något)
solen hade flagat skinnet på henne; flagad mandel
belagt sedan 1916
flagaflagande, flagning