publicerad: 2021  
1flagga flaggan flaggor
flagg·an
substantiv
flagg`a
● (rektangulär) duk som har ett visst mönster och en viss färg­kombination som symboliserar en nation och som vanligen hissas på en stång
JFR baner, fana, standar, vimpel
flagglina; flaggstång
den blå­gula svenska flaggan; hissa flaggan i topp; hala flaggan
○ ibland med stark ton­vikt på symbolvärdet
demonstranterna brände ockupationsmaktens flagga
○ äv. om duk med annat symbolvärde
hörnflagga; semaforflagga
(falla) med flaggan i topp (besegras) efter en hedrande in­satsefter en rafflande kamp föll laget med flaggan i topp
hissa flaggan på halv stång hissa flaggan två tredje­delar av stångens längd som tecken på sorgskolan hissade flaggan på halv stång för att hedra minnet av den bort­gångne rektorn
svenska flaggans dag se dag
belagt sedan 1565; av lågtyska flagg(e), tyska Flagge med samma betydelse; urspr. 'ngt som fladdrar, slår'
2flagga flaggade flaggat
verb
flagg`a
● ha flaggan upp­hissad särsk. för att fira någon el. något
någon/något flaggar (för någon/något/sats)
någon flaggar (för någon)
någon flaggar (för något)
någon flaggar (för sats)
något flaggar (för någon)
något flaggar (för något)
något flaggar (för sats)
någon flaggar (med något)
flagga för kron­prinsessan på hennes födelse­dag
○ spec. semaforera
○ äv. bildligt (allt­för) tydligt visa upp
han flaggar gärna med sina kunskaper
○ spec. äv. an­tyda, förut­skicka
när det gällde vapen­export flaggade stats­ministern för en viss öppning
belagt sedan 1749; se ur­sprung till 1flagga!!
flaggaflaggande, flaggning
flagga ut