publicerad: 2021  
1fläta flätan flätor
flät·an
substantiv
flä`ta
● längd av band eller dylikt som flätats samman och bildar ett slags kryss­mönster; spec. av hår
flätmönster
en liten flicka med flätor
○ spec. äv. om bröd med liknande ut­seende
vetefläta
○ äv. bildligt
ordfläta
belagt sedan 1420–50 (i sammansättn. har- 'hår-'; (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus))) fornsvenska fläta; till 2fläta!!
2fläta flätade flätat
verb
flä`ta
● förena (band eller dylikt) genom att trä dem om­växlande över och under var­andra till en snodd
JFR väva
någon flätar (ihop/samman) något
någon flätar (ihop) något
någon flätar (samman) något
fläta håret
○ äv. om att bilda före­mål, yta eller dylikt genom att trä kvistar eller dylikt över och under var­andra ibland med partikel, sär­skiltihop, samman
en stol med flätad sits; fläta (ihop) korgar
○ äv. ut­vidgat
fläta samman fingrarna
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska flätta; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. plec´tere '(att) fläta'
flätaflätande, flätning
fläta in